Likabehandling?

Arvika 2 har diskuterat om likabehandling mellan könen i skolan. Här kommer vår version i en seriestripp om vår diskussion.

Att ha öppna ögon

Efter att ha läst de flesta böckerna och fått närvara vid samverkansdagarna i Karlstad så känns det som om man verkligen har fått upp ögonen för någonting nytt. Samverkansdagarna har gett väldigt mycket information och kunskaper kring hur man ska göra när man anar eller upptäcker att ett barn far illa.

Det är viktigt att man knyter an till eleverna för det är då man kan lyckas med skolans uppdrag vilket inte enbart är att förmedla kunskaper utan också enligt läroplan forma och fostra eleverna till trygga och ansvarsfulla individer. Genom att knyta an och ha öppna ögon kan man upptäcka annorlunda mönster, tecken och förändringar och kanske hjälpa eleven i tid. Någon nämnde på samverkansdagarna att "barnet/eleven undrar alltid varför ingen såg och frågade något". Det gäller att ha is i magen och våga fråga hur det står till och eventuellt gå vidare med den info man får -vilket inte är det lättaste kanske. Men vi måste komma ihåg att sätta barnets/elevens bästa på första plats!


Många tankar blev det. Vi har även sett filmerna från tv4:s nyhetsmorgon som finns på it´s om näthatet som blir allt vanligare. Här är ett område som vuxna inte har full access till. Barn stänger in sig på sina rum och spelar flera timmar i sträck utan en närvarande vuxen, det är läskigt ju! Det föregår allt möjligt på nätet som eleverna kan råka ut för. Hur kan vi i skolan hantera och arbeta med ett så pass stort område? I och med att allt fler elever råkar ut för näthat och liknande så måste vi agera,  är det någonting som vi missar att förmedla till eleverna?

Nyköpings seriestripp (Jennifer, Frida, Naida, Sofia och Juliane)

 Här kommer Nyköpings seriestripp om att bryta normer och att behandla alla lika: Fotbollsmatchen

 

Elevinflytande - Hur ska man gå tillväga?

Efter att de senaste veckorna ha läst flertalet böcker, sett filmer och diskuterat elevinflytande i gruppen och via olika bloggar så har vi fått väldigt många nya tankar och idéer. Skollagen säger att eleverna ska ha inflytande på sin egna utbildning och vi som blivande lärare vill ju självklart att det ska bli verklighet när vi väl kommer ut i skolans verksamhet. Men jag har insett att det många gånger kommer bli väldigt svårt. För hur kommer man att reagera när man kommer ut i arbete, får en klass på 20-30 elever och plötsligt ska se till att alla elever ska bli sedda och få säga sitt? Det kommer absolut inte att bli lätt, men jag hoppas att alla alltid kommer att göra sitt bästa. Jag funderar också på om man kommer att göra tillräckligt för att alla ska få inflytande. Räcker det med att ta upp värderingar, normer och demokrati? Får eleverna tillräckligt mycket inflytande om man låter dem välja redovisningssätt? Blir verkligen alla elever sedda? Hur ska man egentligen gå tillväga?

Det är många funderingar men få svar. Jag hoppas att allt kommer falla på plats och jag vet att vi kommer lära oss med tiden. Vi har ett viktigt arbete framför oss och jag tror att det viktigaste är att vi vårdar om kontakten med eleverna. Vi ska alltid ha deras bästa i tankarna och handla efter det.

Att synliggöra det som inte syns

Inför den här veckan har vi läst Åsa Bartholdssons bok Den vänliga maktutövningens regim - om normalitet och makt i skolan. I boken tar hon upp ett flertal aspekter i lärarens maktutövning. Dessa aspekter är eleverna i behov av i skolan. Mest för att finna sin plats, men även för att känna sig som en del i sitt eget lärande.

Vad det till största del handlar om, enligt Åsa, är att barn är i behov av att bli sedda, vilket även Anna Hugosson tog upp i sitt inlägg tidigare här på bloggen. Åsa menar att vår förmåga att "se" är samma sak som att kunna tolka barnen. I och med att skolplikten på ett eller annat sätt tvingar eleverna att lära sig ta ansvar och förstå sin plast i maktstrukturen behöver vi, som maktutövare, lära oss att tolka dem med utgångspunkt i deras egen vilja.

Genom ett historiskt perspektiv ser vi tydligt hur makten förr präglades av förtryck medans den idag ses mera som vänlig och human. Eftersom vi har historien att gå efter vet vi att en vänlig och human sida bättre hjälper eleverna till att bli de medborgare som vi vill att de ska bli. De ska växa och bli större genom att ges inflytande i undervisningen men även genom mål som uppnås och att lära sig förstå de regler och normer som finns kring oss.

Något som jag fastnade för var att läsa hur Åsa tog upp det som hon kallar "ögontjänare". Det här begreppet innefattar elever som uppträder på ett visst sätt i lärarens närvaro och på ett annat när den inte ser. Så här har vi ett intressant dilemma: Hur kan vi synliggöra sånt som vi inte "ser"? Att ett ökat elevinflytande öppnar för synligare möten med elever vet vi men för att "ögontjänarna" ska kliva fram ur ridån krävs kanske andra beprövade metoder.