Efter att ha läst de flesta böckerna och fått närvara vid samverkansdagarna i Karlstad så känns det som om man verkligen har fått upp ögonen för någonting nytt. Samverkansdagarna har gett väldigt mycket information och kunskaper kring hur man ska göra när man anar eller upptäcker att ett barn far illa.
Det är viktigt att man knyter an till eleverna för det är då man kan lyckas med skolans uppdrag vilket inte enbart är att förmedla kunskaper utan också enligt läroplan forma och fostra eleverna till trygga och ansvarsfulla individer. Genom att knyta an och ha öppna ögon kan man upptäcka annorlunda mönster, tecken och förändringar och kanske hjälpa eleven i tid. Någon nämnde på samverkansdagarna att "barnet/eleven undrar alltid varför ingen såg och frågade något". Det gäller att ha is i magen och våga fråga hur det står till och eventuellt gå vidare med den info man får -vilket inte är det lättaste kanske. Men vi måste komma ihåg att sätta barnets/elevens bästa på första plats!
Många tankar blev det. Vi har även sett filmerna från tv4:s nyhetsmorgon som finns på it´s om näthatet som blir allt vanligare. Här är ett område som vuxna inte har full access till. Barn stänger in sig på sina rum och spelar flera timmar i sträck utan en närvarande vuxen, det är läskigt ju! Det föregår allt möjligt på nätet som eleverna kan råka ut för. Hur kan vi i skolan hantera och arbeta med ett så pass stort område? I och med att allt fler elever råkar ut för näthat och liknande så måste vi agera, är det någonting som vi missar att förmedla till eleverna?
Visst är det skrämmande! Vuxna är så viktiga aktörer i barns liv och känslan av att man inte räcker till kan ibland vara överväldigande. Det finns inte möjlighet att sätta sig in i allt barnen spelar, läser och talar om, och kanske är det inte heller önskvärt. Barnen måste få ha en egen värld och sin egen integritet. Vår roll som vuxna (föräldrar och lärare) tror jag är att vara trygga och stabila närvarande personer som man vet att man kan lita på och komma till ifall man vill ha hjälp, råd och stöd. Vi måste signalera att vi inte är rädda för att lyssna, även på hemska saker. Personligen känner jag att jag gärna hade fått lite samtalsredskap och tips på hur man kan bemöta barns berättelser på ett lågaffektivt sätt.
SvaraRaderaNäthat känns som något väldigt stort och svårt att få grepp kring, precis som ni skriver. Samtidigt tycker jag att det var bra i en av filmerna från Lärlabbet som ligger ute på it's där de tipsar om att man ska se forumen på internet som en arena där saker sker, på samma sätt som klassrummet är en arena där saker inträffar. För mig känns det lite mer greppbart då, även om det ändå är svårare då skribenterna kan vara anonyma och jag som lärare kanske inte sett något med egna ögon. Likaså pratade de om de rättigheter som den utsatta individen har - man får ta bort inlägg etc som man inte vill ha på sitt konto. Genom att informera om detta och samtidigt visa intresse för att lära sig hur de olika forumen fungerar tänker jag att eleverna kan se att jag som lärare är engagerad och vill finnas till hands. Detta kan i sin tur hjälpa elever till att våga berätta om de blivit utsatta och känna att de kan få hjälp. Att dessutom förebygga mobbning och kränkningar i skolmiljön kan också bidra till att eleverna i mindre utsträckning skriver kränkande inlägg till varandra efter skoltid.
SvaraRaderaJag håller med, det är hemskt att näthatet har blivit så stort och att det bara fortsätter!!
SvaraRaderaJag tror vi måste prata mer med våra elever om hur man faktiskt för sig på internet. Att det sociala livet är det samma som internet fast i skriven form. Internet har exploderat och kom väldigt fort till oss, vilket jag tror kan vara en bidragande faktor till att näthatet har blivit så stort. Vi vet att vi inte ska vara taskiga mot varandra men på något sätt så känns det som att näthatet är enklare på så sätt att man inte ser vem det är som skriver någonting elakt.
Jag tror på att prata mer i skolan hur man ska vara, tänka på och vad man egentligen FÅR göra på internet. Att prata om att det är olagligt att kränka en annans persons värdighet.
Samverkansdagarn var riktigt bra tycker jag och kul att knyta kontakter med de på socionomprogrammet. Barn som far illa är ett jobbigt men ett otroligt viktigt ämne. Man inser mer och mer vilket stort ansvar man har som både lärare och vuxen.
SvaraRaderaNäthat blir som ni skriver bara större och större och frågan är verkligen hur vi kan stoppa det? Att prata med barnen och eleverna är ett sätt och förklara att livet på facebook inte alltid är desamma i verkligheten . Många skolor lägger oxå ut exempelvis texter för att visa eleverna hur fort det kan sprida sig på sociala medier.
Kan inte annat än att hålla med er andra att samverkansdagarna var väldigt givande, man fick med sig mycket information som kan vara till nytta i framtiden!
SvaraRaderaDet här med näthat är ett stort ämne, men jag tänker att barnen som går i lågstadiet borde inte ha tillgång till sociala medier. Det är åldersgräns på de flesta sidor. Så jag tänker att det är föräldrarna som hjälper sina barn att skaffa konton, så tänker om man pratar om det på föräldramötet och ber föräldrarna att hjälpa till. Men man får också prata med eleverna om det för de kommer få tillgång till det när de blir äldre.
Håller med förgående talare om att det var väldigt informationsrika samverkansdagar som jag kommer att ha stor nytta av i framtiden!
SvaraRaderaMobbing på nätet är ett stort växande problem. Tyvärr tror jag inte det hjälper att förbjuda barn till det. Barn klara så bra på egen hand att öppna olika konton på nätet utan förälders godkännande och hjälp tyvärr. När mobbing förekommer i skolan förbjuder vi inte eleverna att gå till skolan utan vi hjälper eleverna i hur man är mot varandra. Jag tror att det är det enda sättet att hantera mobbing på nätet - att hjälpa eleverna i vad som är rätt och fel. Vi kan inte gå och klaga att det borde vara förbjudet. Det kan vi inte påverka. Det vi kan påverka är eleverna/barnen - att lära dem hur man beter sig och vad man ska göra om man skulle bli utsatt.
Är helt på din linje Katarina, förbud hjälper föga, kontraproduktivt. Förbudet skapar i förlängningen ett begär till att få vara delaktig på arenan, på både gott och ont. Barnen idag har en djupare och mer omfattande kunskap om hur den virtuella världen fungerar, och skapar också egna normer och regler där minimal insyn av vuxna finns. Tror att just den minimala insynen är grunden för varför barnen vill vara just där, det är en krav- och vuxenfri värld. Den delen har barnen inga problem att klara av, de känner sig oövervinneliga. Men det är när barnet inte längre kan leva upp till egenskapade normer och värden som problematiken med hur barnet ska hantera detsamma världen kraschar. Jag tror precis som Katarina att man måste visa intresse och samtala om etik och moral vid många olika tillfällen.
RaderaSamverkansdagarna gav verkligen mycket! Det gäller, precis som du skriver, att ha ögonen öppna och att se förändringar hos elever för att på så vis kunna upptäcka om de far illa.
SvaraRaderaNär det kommer till näthat som är allt vanligare måste vi våga prata om det. Våga prata om hur vi beter oss på internet. Vad är det för arena? Hur fungerar det? Detta både tillsammans med eleverna såväl som hemma i familjerna. Lärare måste bli bättre på att handskas med detta ämne och samtidigt ge stöttning till föräldrar angående internet och näthat.
Håller med er andra om att samverkansdagarna var något som vi kommer ha nytta av framöver. Väldigt intressant att ta del av deras erfarenheter och också att få diskutera i grupperna om olika fall och vilka vägar som vi kan ta för att hjälpa barnet.
SvaraRaderaInternet är något som vi behöver prata mycket om vad som gäller där. Det är samma regler och lagar oavsett om man står ansikte mot ansikte eller gömmer sig bakom en skärm i hemmets trygga vrå. Jag tror det är viktigt att arbeta mycket omkring vad som är okej och inte.
Jag håller med om att det känns som om man fått en ögon-öppnare och jag har lärt mig att se på skolan och undervisning och min lärarroll ur ett nytt perspektiv. Ibland känner jag hur skrämmande det är att man som lärare behöver ha en god relation till sina elever. Oftast är det inget problem men ibland möter man elever där det är nästintill omöjligt att bilda en god relation då man hela tiden blir motarbetad av eleven. Då kan man ju hoppas att det finns någon annan vuxen på skolan denna elev känner att den kan knyta an till och få förtroende för.
SvaraRaderaDet här med näthat och nätmobbning är svårt! Det är inte ofta vi lärare faktiskt ser själva händelsen på sociala medier men vi märker av efterverkningarna av den och det är ofta vi som måste hjälpa eleverna lösa den konflikt som uppstått. Ett gott samarbete med föräldrar är A och O för att få bukt på detta, men jag upplever att föräldrar många gånger säger "det kan inte mitt barn ha gjort, mitt barn är inte så". En annan svårighet är att man kan vara anonym när man kränker någon annan på internet, något du inte kan vara i det verkliga livet... /Sandra Karlskoga
Ja vilka kanondagar vi fick! Det känns som att vi hade haft nytta av att klämma in lite mer samverkansdagar genom utbildningen och att vi lärarstudenter hade fått lite mer kött på benen innan men vi klarade det ändå!
SvaraRaderaNätet är som många påpekar en arena som tillåter att man är anonym. Jag tror att man som vuxen behöver vara ett bra föredöme och prata med barnen så att de förstår att det på internet är verkligt, det finns människor bakom texten och det som inte är ok att säga till en människa personligt ska inte vara ok att säga i skrift på internet. Det är sjukt hur det kan se ut på sociala medier, även där behöver vi vara föredöme, vilka slags bilder lägger vi upp, vad kommenterar vi? Internetanvändandet kommer att krypa längre ner i åldrarna och det är redan normalt för unga tjejer att drömma om att bli bloggerska, det är redan normalt att man på Instagram får vara näck men bara om man anses snygg. Att spela in youtubefilmer där man leker lekar som är livsfarliga, att man konstruerar egna konton på sociala medier vars enda syfte är att kränka någon. Vilka signaler sänder det till våra barn som kommer bli framtiden?
Det var som nämnts givande och tankeväckande dagar. Jag tar med mig att försöka att inte använda för många frågor med endast ja och nej svar. Berätta, förklara, med mera. Det kommer i mitt huvud upp elever jag funderar över och som jag undrar om någon talat om. Det handlar om att skapa förtroende givande relationer till eleverna.
SvaraRaderaDå det handlar om nätet gäller det som lärare och förälder att innan man säger ja ta reda på hur det fungerar. Vem kan se det som görs? vad lägger jag ut?. Många gånger kan det leda till mycket kreativitet med att skapa filmer med mera men vem ser och vilka kommenterar? Det kan vara kul till en början men om det är offentligt kan kommentarerna se ut hur som helst. Det gäller att kunna ta det och inte bli sårad. Många barn är idag väldigt unga då de börjar lägga ut eller chatta. I skolan kan vi prata om det och vad de gör på nätet. Undersöka hur det fungerar och vad som inte gör det. Att förklara och jämföra med något som inte är internet.
Håller också med alla andra om att samverkansdagarna var väldigt givande och intressanta!
SvaraRaderaNäthatet är verkligen skrämmande! Det finns så mycket hemska saker på internet som barn absolut inte ska se, spela eller använda sig av. Spelets värld är det många som fastnar i och eleverna spelar många spel som de egentligen inte får på grund av åldersgräns. Under min VFU skickade rektorn hem lappar till föräldrarna för att göra dem medvetna om att många elever spelar spel som det är för unga för. Många föräldrar kom på med positiv respons då de egentligen inte vet vad deras barn gör på nätet. Det är svårt hur man i skolan kan påverka detta, men att prata både med elever och man på exempelvis föräldrar möten diskuterar sådant.
Ja, samverkansdagar var bra och lärorika. Jag har fått mycket information med mig till min framtida jobb, men ändå finns det den där lilla rösten kvar i huvudet om man verkligen uppmärksamma när en elev har det dålig i allt stress som oftast härskar under dagen. Jag hoppas verkligen att jag får en relation till mina elever som gör att de våga berättar.
SvaraRaderaNäthat är ett allvarlig problem och jag tror här är det inte bara skolan som måste arbeta för att överkomma det men alla vuxna i elevernas värld. Jag tror att det är viktig att prata om det i skolan, visa exemplen av personer som utsattes för det och diskutera om hur vi kan motverka. Gör näthatet synlig!
Som ni andra så måste jag hålla med om att det var väldigt lärorika samverkansdagar inne på KAU. Det var ett område som man måste ta på allvar och som man verkligen måste ha kunskap om hur man ska agera om eller kanske när det händer. Ni tog upp en väldigt viktig detalj tycker jag att många av de som mobbas eller far illa säger i efterhand att det var ingen som såg eller gjorde något och det är ju självklart att man måste agera om man ser att någonting är galet men jag tror också att det är viktigt att man tidigt som pedagog verkligen talar om för eleverna att de måste klart och tydligt tala om när något inte är som det ska för jag tror att många tar för givet att man förstår att något inte är som det ska om man bara är lite annorlunda en dag eller mer tystlåten, jag menar att de som far illa kanske inte säger rakt ut vad som är fel utan de använder olika tecken eller varanden och som kan vara svåra för andra attvtolka och förstå. Man måste kunna våga hänge sig och vara innerligt intresserad av sina elever och även det kan vara en svår gräns att dra, hur personlig får jag som pedagog bli?
SvaraRaderaJag kan bara hålla med att de senaste veckorna har varit väldigt lärorika och verkligen visat att det inte räcker att kunna lära ut lite matte o svenska. Jag väljer att kommentera frågan om nätet och att vuxna inte alltid är med när saker händer på nätet. Har bara ett tips som jag "stulit" från en föreläsning på mina barns skola, var närvarande även på nätet. Kolla vilka sidor/appar barnen använder och ladda ner dem själv och försök häng med. Det är svårt men man lär sig och det är lika bra att försöka för att det kommer inte bli mindre av den varan i framtiden utan det är ytterligare en chans att umgås med sina barn. :-)
SvaraRaderaPrecis Fredrik, jag tror det är helt rätt väg att gå att försöka hänga med till den arena där våra barn och unga umgås idag och inte kräva att dom ska hänga kvar på vår stenåldresarena där vi kommunicerar via telefonsamtal, sms, messenger och mail... Be barnen visa hur perisocope, snapchat och allt vad det nu heter fungerar så skapas precis som du säger nya möjligheter till dialog i nytt format med våra barn. Vem vet, vi kanske till och med kan ha kul tillsammans under tiden!
RaderaJag kan bara instämma i det du skriver om samverkansdagarna, de gav väldigt mycket information och hjälp till vårat kommande yrke. Det är ett oerhört tufft ämne för det psykiska men väldigt viktigt att ha med sig. Tyvärr kan man inte utgå från att alla barn lever i en trygg och kärleksfull familj, även om man gärna skulle önska att det var så.
SvaraRaderaSen måste jag tillägga att samverkansdagarna lättade min ryggsäck litegrann, jag har redan nu haft panik för hur jag ska klara av allting som lärare. Hur ska jag hinna med alla elever, tänk om jag har flera barn i klassen som inte har ett bra hemförhållande, hur ska jag kunna ta mig till allt och hjälpa alla!? Nu vet jag dock att min del i det hela är ganska liten, om än väldigt viktig. Det känns ändå skönt att veta att vi har stöd från socialen, och att vår uppgift inte sträcker sig längre än till skolgränsen. Jag har känt att ”herregud, jag ville bli lärare och nu måste jag läsa socionom också för att klara allt”, men den paniken kan jag äntligen släppa, puh.
Sen hoppas jag att vår nyvunna kunskap inte ska behöva användas för ofta, vi önskar ju att alla har det bra. Men som du poängterar i ditt blogginlägg, det gäller att våga finnas. Våga fråga. Våga visa att man finns, att jag ser och att jag hör.
Det är en sådan svår balansgång det där! att veta/känna av när det är dags att spetsa öronen och börja fråga och när det inte är läge för det. vissa, både föräldrar och elever kan ju reagera fel om vi visar "för stort intresse" för barnen (om vi misstänker något och det visar sig att det inte finns något). jag tror att det är vad vi måste arbeta med som ledare. det är bättre att få en arg "skyldig" förälder än att missa ett barn som verkligen far illa pga att vi är rädda för att fråga.
SvaraRaderaSara Hedlund
Det kan verkligen vara svårt det där med att känna av eleverna.
SvaraRaderaNär min syster gick på gymnasiet så skrev de berättelser på svenskan. Min syster skrev om monster och bedrövligheter så att en lärare till slut frågade om berättelserna handlade om våran pappa. Det gjorde de inte men min syster, som nu är över 30 år har fortfarande stor fantasi och älskar skräckfilm och monster!
När vår pappa fick höra vad läraren sagt så blev han orolig och sa till min syster att lugna sig och inte skriva sådana hemska saker. Det mest våldsamma hon skrev om efter det var om ärtrör!
Här kan man ju diskutera om läraren gjorde rätt? Känslan var att det var något som inte stämde; läraren skulle kanske gått vidare med det? På samverkansdagarna fick vi veta att vi absolut inte ska ställa ledande frågor, men det gjorde den här läraren. Säkert utan att veta vad det kan leda till. Samverkansdagarna var verkligen bra ur den synpunkten; jag vet hur jag ska agera.
Samverkansdagarna var jättebra och lärorika dagar ! Fick lära sig mycket om hur skolan och socialtjänsten BÖR arbeta tillsammans och mycket annat :)Att fråga eleven som man är orolig för tror jag kan hjälpa den på många sätt, att visa att man finns där och att eleven kan komma när hon/han är redo. Eleven kanske inte är redo när läraren frågar första gången men andra gången kanske den litar tillräckligt mycket på läraren och kan då få hjälp. Det gäller all mobbning och kränkning generellt. Vi lärare måste visa att vi inte tolererar den minsta och kan då få ett slut på det.
SvaraRaderaHåller med er angående samveransdagarna! Väldigt givande. Det är precis som ni skrivit mycket ansvar som kommer med läraryrket, mycket mer än vad jag hade föreställt mig när jag klev in första dagen på detta programmet. Jag tycker att detta området känns lite mer betryggande då man sällan står helt ensam. Man har så många andra aktörer runt om kring sig som finns där för att tillsammans göra vad som är bäst för barnet. Dessutom var det väldigt intressant att under innedagarna få ett större inblick i de olika organisationerna och vem som gör vad och på vilket sätt alla samverkar.
SvaraRaderaVad det gäller näthat så behöver nog både föräldrar och pedagoger engagera sig ännu mer i vad barnen gör på nätet. Vi behöver prata mer om detta ämne i skolan. Det är komplext, för det kommer hela tiden nya forum för näthatet. Det är så sjukt att det till och med finns sidor där vem som helst kan vara anonym och skriva vad som helst om alla. Hur ska man nå dem som sitter bakom skärmarna och skriver kränkande saker om andra då?
Näthat och mobbning på nätet är ett stort problem i samhället. Eftersom många barn och ungdomar vistas mycket på internet via mobil, Ipad och dator med mera. Det vi i skolan kan göra är att informera om vad som kan hända när man skriver i olika forum på internet, i förebyggande syfte. Det vill säga etik och moral på nätet. Men också ta upp ”påhittade” exempel och låta eleverna reflektera över vad det innebär att skriva om någon på internet samt vad man kan göra om man själv blir utsatt för det. Vi kan även arbeta med orsaker och konsekvenser i klassen. Till exempel vad det får för konsekvenser när man skriver på olika sidor eller lämnar ut sina uppgifter på internet. Jag håller även med Katarina att man inte ska förbjuda barnen att vara ute på nätet utan hellre låta eleverna förstå vad som är rätt och fel.
SvaraRaderaIntressant inlägg!
SvaraRaderaDetta med vad eleverna surfar på internet och vad för spel de spelar på är ett mycket intressant ämne och ett ämne som är på tapeten just nu. Under min VFU period så skulle min handledare ha föräldramöte och bad mig prata om GTA 5 för föräldrargruppen samt visa ett kort klipp om det på youtube. För er som mot all förmodan inte vet vad GTA går ut på så är det ett spel där man ska stjäla, slåss, våldta, mörda samt misshandla människor mm. Detta spel är det 18 års gräns på och då finns det elever som går i 1, 2 och 3 an som spelar detta spel. Många föräldrar visste inte ens vad set var för något, mycket även för att deras barn går över till kompisar och spelar så på så sätt har de ingen koll på vad de spelar eller vad de surfar på. Skrämmande när vårt samhälle blir allt mer våldsbenäget.