Inför den här veckan har vi läst Åsa Bartholdssons bok Den vänliga maktutövningens regim - om normalitet och makt i skolan. I boken tar hon upp ett flertal aspekter i lärarens maktutövning. Dessa aspekter är eleverna i behov av i skolan. Mest för att finna sin plats, men även för att känna sig som en del i sitt eget lärande.
Vad det till största del handlar om, enligt Åsa, är att barn är i behov av att bli sedda, vilket även Anna Hugosson tog upp i sitt inlägg tidigare här på bloggen. Åsa menar att vår förmåga att "se" är samma sak som att kunna tolka barnen. I och med att skolplikten på ett eller annat sätt tvingar eleverna att lära sig ta ansvar och förstå sin plast i maktstrukturen behöver vi, som maktutövare, lära oss att tolka dem med utgångspunkt i deras egen vilja.
Genom ett historiskt perspektiv ser vi tydligt hur makten förr präglades av förtryck medans den idag ses mera som vänlig och human. Eftersom vi har historien att gå efter vet vi att en vänlig och human sida bättre hjälper eleverna till att bli de medborgare som vi vill att de ska bli. De ska växa och bli större genom att ges inflytande i undervisningen men även genom mål som uppnås och att lära sig förstå de regler och normer som finns kring oss.
Något som jag fastnade för var att läsa hur Åsa tog upp det som hon kallar "ögontjänare". Det här begreppet innefattar elever som uppträder på ett visst sätt i lärarens närvaro och på ett annat när den inte ser. Så här har vi ett intressant dilemma: Hur kan vi synliggöra sånt som vi inte "ser"? Att ett ökat elevinflytande öppnar för synligare möten med elever vet vi men för att "ögontjänarna" ska kliva fram ur ridån krävs kanske andra beprövade metoder.
Hej! Intressant inlägg! Jag håller med er, eller snarare Åsa, med det där ögontjänare. I min klass har jag många sådana, vilket jag i min lärarroll verkligen försöker att se. Därför är jag mycket med dem ute på rasterna och ser vad som händer. Jag har ständiga konversationer med eleverna om hur man behandlar varandra och hur man beter sig mot sina medmänniskor. Jag accepterar inte hårda ord och jag säger till eleverna att ett passande språk är vad skolan bygger på. Jag säger ju även till dem att är det något som jag inte ser måste de komma till mig, och det gör eleverna oftast.
SvaraRaderaJag tror att det gäller att eleverna ser mig som pedagog som ledare, eller vi vuxna som arbetar i skolan som ledarna, och att eleverna inte får något utrymme till att "ta ut svängarna".
Låter som en bra metod Emma att vara uppmärksam, lyssna av och ligga på eleverna för att få reda på tankegångar och vad som händer. Men framförallt ingen acceptans för hårda ord mm är verkligen viktigt och då blir det automatiskt så att vi som är vuxna i skolan är en auktoritet, det tror ja inte vi kan komma från. Däremot är det skillnad på att vara en auktoritär auktoritet och en mjuk auktoritet som styr med varm hand med tanke på elevernas behov.
SvaraRaderaJag tror också att de svåraste ögontjänarna att få stopp på om man kan kalla det så är de som gömmer sig bakom sina föräldrar och alltid får medhåll av dem, eftersom man i barnuppfostran idag ska lyssna in sina barn och vara en medkännande förälder. Jag säger nu inte att vi inte ska lyssna på våra barn men i vissa fall kan det bli fel i pedagogers ögon.
Intressant dilemma! Jag tror också att det är viktigt att som lärare vara närvarande ute på raster, i klassrummet osv så att man verkligen ser vad som händer. Viktigt att även ha en bra kommunikation med andra lärare och övrig personal så att man hjälps åt att se vad som händer och får upp ögonen för de sk "ögontjänarna".
SvaraRaderaNär vi diskuterar makt tror jag det är viktigt att vi som lärare inte utnyttjar vår maktposition utan att vi använder den när vi behöver.
Bra fråga som ställs! En tanke skulle kunna vara att göra besök i andras klassrum, vara en tyst åskådare för att se vad det som inte syns så att säga. En del "ögontjänare" kan tyvärr vara väldigt elaka och hårda mot sina kamrater när läraren inte ser och då är det viktigt som Emma skrev att arbete aktivt med att belysa allas lika värde och vad som är ok och inte. Tyvärr har inte alla elever med sig det hemifrån och då blir det här med fostran något som vi måste ta tag i. Tyvärr kommer det alltid finnas de som smiter igenom nätet men jag tror att om vi alla hjälps åt och om vi aktivt involverar eleverna så har vi kommit en bra bit på vägen.
SvaraRaderaEn intressant och bra fråga som ni lyfter!!
SvaraRaderaÖgontjänare är sådana barn som vi alltid kommer att stöta på, men även vuxna! För att besvara din fråga Frida så tror jag att vi behöver tala om för barnen om att vi ska hjälpa varandra när man ser, hör eller tror sig veta att någon/några är taskiga. Vi behöver tala om för våra elever att sådant kallas inte för "skvaller" utan det handlar om att ställa upp för sina kompisar. Så om det finns elever som ställer upp på sina kompisar och kommer och berättar om det är något som har hänt, så kan vi på så sätt hitta dessa "ögontjänare".
Jag tror även att vi behöver bli mer engagerade och lära känna våra elever för att veta vilka det är som gärna " passar på när ingen ser" och att man förmedlar detta vidare sen till fritids så att man håller lite koll på dessa elever. På så sätt förebygger vi att något händer och till slut så kommer denna elev som är en typisk "ögontjänare" inse att det går inte att "passa på" då personalen och andra elever är öppna och ärliga.
Hej ! Bra och viktig poäng ni lyfter. Det finns alltid "ögontjänare" och det kan ibland vara svårt att uppfatta vilka de är. Då de kan vara riktigt duktiga och erfarna på det. Vissa elever sätter vissa metoder som gynnar dem i system. Det gäller att vara lyhörd samt bygga upp förtroende, tillit och goda relationer med sina elever.
SvaraRaderaDet är ju också så att varje elev behöver bli sedd olika mycket och behöver "hanteras" på ett visst sätt för att främja deras inlärning. Det är tufft och krävs tålamod och engagemang att "förstå" alla barn. Tror som sagt relationen, tilliten, ömsesidig respekt och förtroendet för eleven är avgörande för att kunna uppfatta varje elev och därmed kunna skönja eventuella ugglor i mossen.
Om vi använder oss av elever för att säga till om de ser något eller hjälpa andra elever som Denice nämnde. Måste vi som lärare vara medvetna om att det finns en chans att vi sätter dem i en utsatt position. Så att även de blir utsatta för samma sak. Jag säger inte att det är dåligt att eleverna hjälper till. Bara att vi ska vara medvetna om riskerna. Därför är det viktigt att vi också hittar andra vägar att se de här ”ögontjänarna”. Som till exempel att som lärare vara lyhörd och närvarande både på raster och i klassrummet som även Nathalie nämnde. Om någonting händer är det också viktigt att prata med alla inblandade. Eftersom det ger en klarare bild på vad händelsen handlade om. Det ger oss också en större chans att upptäcka de elever som är ”ögontjänare”. Vi kan även ta hjälp av andra kollegor för att se hur de är på deras lektioner. Igenom att visa vad det är som gäller i klassen och hålla på reglerna. Kan vi motverka sådana beteenden om det upptäcks. Det gäller som sagt att vara uppmärksam på vad som sker i klassrummet och kunna anpassa sina metoder efter det. Som inte är en enkel uppgift.
SvaraRaderaSpännande diskussion! Precis som Jonathan skriver kommer vi i vår yrkesroll alltid träffa på "ögontjänare" och det kan ibland vara svårt att uppfatta vilka de är. Av egen erfarenhet är det ofta då klassläraren inte är på plats som dessa elever blommar ut. Vissa elever är experter på att utnyttja varje tillfälle för att slänga en kommentar eller uttala sig kränkande mot sina medmänniskor när någon ny personal arbetar i klassen. Det gäller som pedagog att vara lyhörd för detta och försöka förebygga genom att ha en god relation till sin elevgrupp. På skolan jag arbetar observerar vi 1 gång i månaden på varandras lektioner gärna oplanerat, detta är ett typiskt tillfälle då "ögonkännare" råkar avslöja sig. Det gäller att som pedagog ha hökögon för att uppmärksamma allt och det är ingen lätt uppgift, genom att hjälpas åt som kollegor kan vi försöka förebygga att dessa "ögonkännare" skadar någon i sin omgivning.
SvaraRaderaÖgontjänare tror jag man med tiden lär sig känna igen. Har varit med om lärare dom tyvärr låtit sig charmas av dessa och de blir om inte favoriserade så i alla fall bättre behandlade. De har kommit undan med saker de gjort eller inte gått samma tillsägelse som andra. Detta är något vi verkligen måste gå bort. Där gäller verkligen lika för zlla.
SvaraRaderaÖgontjänare tror jag man med tiden lär sig känna igen. Har varit med om lärare dom tyvärr låtit sig charmas av dessa och de blir om inte favoriserade så i alla fall bättre behandlade. De har kommit undan med saker de gjort eller inte gått samma tillsägelse som andra. Detta är något vi verkligen måste gå bort. Där gäller verkligen lika för zlla.
SvaraRaderaAtt behandla andra så som du själv vill bli behandlad är något som eleverna måste lära sig förstå innebörden av. Det är även viktigt att samtala om att alla har ansvar för sitt eget agerande, att inte skylla på andra eftersom det är den enskildes ansvar att tänka, -är det här rätt? -håller jag med? och - hur skulle jag själv känna och tycka i situationen?. Barn behöver lära sig att säga -Stopp det här vill jag inte vara med om. Kanske kan det även få de så kallade ögontjänarna och "spontanagerande" barn att reflektera över sitt beteende. Jag håller med om att vi som pedagoger till slut känner igen en ögontjänare och tror att det kanske hjälper med samtal om eget ansvar för sina handlingar och att tänka innan de agerar.
SvaraRaderaMycket intressant fråga!
SvaraRaderaTror mycket på ett samarbete och kommunikation med andra lärare och även föräldrar är viktigt, för att få information om eleven när man inte är med. T ex hur man är kanske hemma på ett visst sätt och på rasten på ett visst sätt, att man lära känna sin elev mer genom samarbetet. Om man är ute på rasten pratar med eleverna och att man diskuterar värdegrunds arbetet hela tiden så att de ska känna att den tillhör vardagen, som hemma eller som rasten.
Som ni andra redan har skrivit att det kommer att kräva mycket utav oss lärare men väldigt intressant tycker jag.