Ni har samma variant som Motala. Vi gör olika med flickor och pojkar säger forskarna när de observerar oss, fast vi tror att vi gör likadant. Intressant!! Det kan ju vara lika kränkande att bli för omhuldad som att inte bli det allas. Här måste man nog alltid tänka till hur reagerar jag och varför. Bra infallsvinkel på genusproblematiken.
Säkerligen gör många av oss på liknande sätt i dessa situationer, fastän att vi tror att vi behandlar båda könen lika, precis som Tina skriver. Något som jag också tycker är intressant att lyfta är hur de båda eleverna reagerar - flickan snyftar efteråt, men pojken säger inget. Är det så att det är bemötandet som påverkar? Barn bekräftar ofta bemötandet de får. Eller är det så att barnen i känner att samhället i stort inte accepterar i lika stor utsträckning att pojkar blir ledsna då de får ont? Eller har den känslan uppkommit på grund av detta bemötande? I vilket fall behöver vuxna, men framför allt som pedagog, tänka över hur barnen bemöts. Effektivast tror jag kan vara att en kollega studerar mitt agerande för att med andra ögon se hur jag bemöter olika elever. Som sagt kan det ibland vara svårt att själv se om jag särbehandlar eller inte.
Tycker också att detta är väldigt intressant! Bra seriestripp som ni har gjort med :) Det är inte lätt att lära om hur vi bemöter flickor och pojkar i olika situationer utan att vi får reda på det. Så som du sa Johanna så kan ett bra sätt vara att någon observerar och sedan förmedlar till oss för att vi ska kunna ändra oss på sikt. Men bra att tänka på ibland för att kunna få syn på småsaker som vi gör i vardagen och oftast på ren rutin och inte något illa menat till någon. En person sa till mig en gång att flickor brukar vi ofta säga/prata till att de är så rediga, snälla, söta, duktiga m.m. och till pojkar brukar vi säga att de är starka, tuffa m.m. helt ovetandes om hur detta kan påverka dem.Jag försöker att tänka på detta när jag pratar med min dotter men även till andra barn och elever. En bra tanke som man kan försöka att arbeta med själv för att veta vad man signalerar för budskap. man säger
Det är intressant hur man som lärare reagerar under vissa situationer. Ibland så kan man undermedvetet agera på ett sådant sätt vilket gör att man behandlar könen på olika sätt vilket inte är passande i alla situationer. Det är även intressant att se varför det egentligen har blivit så här att det är mer accepterat att trösta flickor och att pojkar anses vara "tuffare". Tror mycket kommer omedvetet av gammal historia/evolution då förr faktiskt mannen var starkare och hade andra "arbetsuppgifter" än kvinnan. Detta är bara en till anledning till varför man hela tiden skall arbeta förebyggande samt främjande mot likabehandlingsarbetet i skolans verksamhet.
Vi har ju lärt oss genom tidigare litteratur att forksningen visar på att det görs skillnad mellan könen, medvetet men även omedvetet. Många tror att de kör samma linje mellan pojkar och flickor men det är inte alltid de faktiskt gör det. Det görs skillnad fast det inte ska det. Gamla vanor dör sent eller hur ordspråket nu går och denna vana sitter i sen lånt tillbaka i tiden där mannen var stark och kvinnan svag, status etc... Det är så viktigt att vara medveten om sättet man bemöter eleverna på för de svarar och formas efter våra värderingar och ageranden.. är det därför pojken knappt gråter på bilden?
Varför har det blivit såhär? Varför är det okej för flickor att vara mer känslosamma än vad pojkar får vara? De flesta tror att de behandlar flickor och pojkar likadant, men sedan när man kollar efter är det ändå en hel del skillnad i behandlingen. Vi som blivande lärare måste reflektera mycket över hur vi behandlar pojkar och flickor. Behandlar vi dem olika? Isåfall hur ska vi bryta detta beteende och behandla dem lika? Detta är även något samhället i stort behöver fundera över. Det ska vara lika okej för flickor och pojkar att känna samma känslor och visa samma känslor.
Ni har samma variant som Motala.
SvaraRaderaVi gör olika med flickor och pojkar säger forskarna när de observerar oss, fast vi tror att vi gör likadant. Intressant!!
Det kan ju vara lika kränkande att bli för omhuldad som att inte bli det allas.
Här måste man nog alltid tänka till hur reagerar jag och varför. Bra infallsvinkel på genusproblematiken.
Säkerligen gör många av oss på liknande sätt i dessa situationer, fastän att vi tror att vi behandlar båda könen lika, precis som Tina skriver. Något som jag också tycker är intressant att lyfta är hur de båda eleverna reagerar - flickan snyftar efteråt, men pojken säger inget. Är det så att det är bemötandet som påverkar? Barn bekräftar ofta bemötandet de får. Eller är det så att barnen i känner att samhället i stort inte accepterar i lika stor utsträckning att pojkar blir ledsna då de får ont? Eller har den känslan uppkommit på grund av detta bemötande? I vilket fall behöver vuxna, men framför allt som pedagog, tänka över hur barnen bemöts. Effektivast tror jag kan vara att en kollega studerar mitt agerande för att med andra ögon se hur jag bemöter olika elever. Som sagt kan det ibland vara svårt att själv se om jag särbehandlar eller inte.
SvaraRaderaTycker också att detta är väldigt intressant! Bra seriestripp som ni har gjort med :)
SvaraRaderaDet är inte lätt att lära om hur vi bemöter flickor och pojkar i olika situationer utan att vi får reda på det. Så som du sa Johanna så kan ett bra sätt vara att någon observerar och sedan förmedlar till oss för att vi ska kunna ändra oss på sikt. Men bra att tänka på ibland för att kunna få syn på småsaker som vi gör i vardagen och oftast på ren rutin och inte något illa menat till någon.
En person sa till mig en gång att flickor brukar vi ofta säga/prata till att de är så rediga, snälla, söta, duktiga m.m. och till pojkar brukar vi säga att de är starka, tuffa m.m. helt ovetandes om hur detta kan påverka dem.Jag försöker att tänka på detta när jag pratar med min dotter men även till andra barn och elever. En bra tanke som man kan försöka att arbeta med själv för att veta vad man signalerar för budskap.
man säger
Det är intressant hur man som lärare reagerar under vissa situationer. Ibland så kan man undermedvetet agera på ett sådant sätt vilket gör att man behandlar könen på olika sätt vilket inte är passande i alla situationer. Det är även intressant att se varför det egentligen har blivit så här att det är mer accepterat att trösta flickor och att pojkar anses vara "tuffare". Tror mycket kommer omedvetet av gammal historia/evolution då förr faktiskt mannen var starkare och hade andra "arbetsuppgifter" än kvinnan. Detta är bara en till anledning till varför man hela tiden skall arbeta förebyggande samt främjande mot likabehandlingsarbetet i skolans verksamhet.
SvaraRaderaVi har ju lärt oss genom tidigare litteratur att forksningen visar på att det görs skillnad mellan könen, medvetet men även omedvetet. Många tror att de kör samma linje mellan pojkar och flickor men det är inte alltid de faktiskt gör det. Det görs skillnad fast det inte ska det. Gamla vanor dör sent eller hur ordspråket nu går och denna vana sitter i sen lånt tillbaka i tiden där mannen var stark och kvinnan svag, status etc... Det är så viktigt att vara medveten om sättet man bemöter eleverna på för de svarar och formas efter våra värderingar och ageranden.. är det därför pojken knappt gråter på bilden?
SvaraRaderaVarför har det blivit såhär? Varför är det okej för flickor att vara mer känslosamma än vad pojkar får vara? De flesta tror att de behandlar flickor och pojkar likadant, men sedan när man kollar efter är det ändå en hel del skillnad i behandlingen. Vi som blivande lärare måste reflektera mycket över hur vi behandlar pojkar och flickor. Behandlar vi dem olika? Isåfall hur ska vi bryta detta beteende och behandla dem lika? Detta är även något samhället i stort behöver fundera över. Det ska vara lika okej för flickor och pojkar att känna samma känslor och visa samma känslor.
SvaraRadera