"Både barnen, föräldrarna och pedagogerna ingår i ett sammanhang där vi i allra högsta grad är beroende av varandra" är ett citat ur Lyssnandets Pedagogik som jag fastnade för lite extra. Enligt Lgr11 skall vi på skolan samarbete med hemmet där föräldrarna blir delaktiga i barnets inlärningsprocess. Inlärningsprocessen har ju redan startat i hemmet innan skolstart och det är därför viktigt att ha en bra dialog med föräldrarna/vårdnadshavare både när det gäller positivt och negativt. Föräldrarna får även en inblick i min roll som lärare och undervisningen, och på så sätt förhoppningsvis får en större förståelse för detta.
Om eleven vet att lärare och föräldrar har en bra dialog får det större trygghet i sig.
Boken riktar sig till förskolan där föräldrar lämnar/hämtar varje dag och på så sätt får kontakt med pedagogerna på ett annat sätt där det småpratas/diskuteras varje dag, medan eleverna i skolan går in/ut klassrummet själva varje dag. Går eleverna på fritids är det ofta fritidspedagogerna föräldrarna pratar med och kontakten med läraren sker oftast genom kontaktbok/telefon. Jag arbetar själv på förskola och kontakten med föräldrarna där blir nära och man kan diskutera händelser med barnet varje dag så de får en större inblick i vardagen för barnet.
Har ni några tips och idéer på hur man som lärare kan få föräldrarna mer delaktiga i undervisningen och barnens vardag på skolan?
Min handledare hade en rolig ide kring att göra föräldrarna med delaktiga i undervisningen, hon ville öppna ett privat instagramkonto för föräldrarna till dessa elever. Med hjälp av instagram så kan man posta bilder eller videos när som och det krävs inget stort engagemang eller tid till att göra det heller. Om eleverna exempelvis har besök av musikskolan en lektion eller att de ska jobba med någon NTA låda så kan läraren ta kort på de som hänt under lektionen eller filma. Sedan är det bara att posta inlägget på instagram och det krävs heller ingen text om nu tiden är ett problem. På så sätt får föräldrarna snabb återkoppling på vad eleverna gör i skolan. Det är upp till läraren själv att bestämma hur ofta men 1-2 ggr i veckan är något jag skulle föredra själv.
SvaraRaderaEtt problem med detta skulle kunna vara att alla inte har instagram eller att någon kommer åt ens mobil och kan komma in på det instagramkontot, men tanken är god tycker jag!
Ett annant tips är att låta föräldrarna få komma och hälsa på i klassen, välj ut en vecka där föräldrarna får skriva upp när de kan komma på besök. På så sätt kan föräldrarna få större inblick i hur arbetet går till i skolan, hur eleverna fungerar och hur läraren agerar.
För att föräldrarna ska bli mer delaktiga i undervisningen kan man be föräldrarna kommentera på instagram eller vad man nu väljer att ha för informationskälla (blogg, veckobrev ex) vad de tycker ska ingå i undervisningen eller något de saknar tex.
Att få föräldrarna mer delaktiga är något som jag själv upplever som något svårt. Vissa föräldrar är väldigt engagerade (kanske för engagerade ibland...), medan andra känns det som att man aldrig riktigt når fram till. Tyvärr har jag erfarenheten av att de föräldrar som är i störst behov av att hålla sig uppdaterade med hjälp av föräldramöten, kontaktbok, instagram etcetera är de som är minst delaktiga. Jag vet både från skolan där jag arbetat samt från vfu:n att lärarna väljer att skicka med eleverna papper hem med meddelanden även om de lägger ut samma information på klassens sida på it's. Detta för att majoriteten av elevernas föräldrar inte loggar in och läser informationen om den enbart finns på internet. Tyvärr skapar ju denna variant en ond cirkel eftersom ingen förälder "tvingas" till att läsa på klassens egen sida då de ändå får informationen i pappersform också. Kanske är det viktigt att redan från början förklara för föräldrarna att all information till klassen kommer att läggas ut på internet och att inte erbjuda dem informationen på annat sätt? Då kan föräldrarna få in rutin på att de med jämna mellanrum måste logga in och läsa informationen på skärmen istället. Givetvis kan något enstaka undantagsfall förekomma om inte tekniken finns i familjen eller att någon inloggning strular en period och så vidare. Det svåra känner jag ändå är hur man ska få med de föräldrarna som inte visar något engagemang alls. Ofta är det ju eleverna själva som blir drabbade för att de inte har med sig badkläder, matsäck eller kommer på klassfesten etcetera som kan tänkas informeras om. Hur kan man som lärare hjälpa dessa elever att känna gemenskapen trots att deras föräldrar inte visar engagemang?
SvaraRaderaTyvärr kommer vi lärare så att säga alltid ha baken där bak när det kommer till föräldrar. Precis som ni säger kommer vi träffa på dem som bryr sig "för mycket" och de som inte är närvarande.
SvaraRaderaJag anser att veckobrev är bra, i alla årskurser och gärna i pappersform. Lite old fashion jag vet men att ta med ett veckobrev hem tjänar ju både syftet med information och att eleverna får ta ansvar för att brevet kommer från bänken ner i väska och till vårdnadshavarens hand. Vill man kan man ju be föräldrar om påskrift för att se att de tagit del av informationen.
Ett veckobrev i pappersform ger även eleverna möjlighet att veta vad läraren skriver hem, då jag tvivlar på att många lärare går igenom med sina elever annars vad hon mailar eller bloggar eller lägger ut på andra ställen. Ett pappersbrev kan sitta på kylskåpet och elever och föräldrar kan ta ett gemensamt ansvar att det som informeras i brevet följs.
Men det är en knivig fråga och som Johanna redan har nämnt, de föräldrar som man kanske allra helst vill och behöver nå, når man inte.
Intressant diskussion.
// Maria Bäckman - Karlskoga
Visst är det otroligt viktigt med en bra dialog mellan den pedagogiska verksamheten och föräldrar. Jag tycker, precis som Denice skriver, att Instagram är ett väldigt bra verktyg att göra föräldrarna delaktiga i elevernas vardag. Det funkar utmärkt på mina barns skola där skolan liksom fritids postar bilder över verksamheten. Det kan vara alltifrån den veckovisa utflykten i skogen, brödbak, matning av skolgårdens hönor till besök hos brandkåren. Dock är regeln att inga elevansikten får vara med på bild och att alla publiceringar sker av en enda lärare som får bilder skickade till sig av andra pedagoger. Detta är ett sätt som jag som förälder uppskattar då mina barn väldigt sällan delar med sig av vad som hänt i skolan under veckan. Ett annat sätt som boken tar upp är när verksamheten bjuder in till fixarkväll. Inte bara blir föräldrarna delaktiga och medvetna om barnens miljö lika mycket skapar det en god stämning föräldrar och pedagoger emellan. Detta har jag insett då föräldraförening på barnens skola varje vår arrangerar en städdag av skolgården. Det skapar en god gemenskap och man hinner prata lite mer med både andra föräldrar och lärare. Detta uppskattas mycket av många föräldrar, dock är även jag medveten om och känner igen det Johanna beskriver om att de föräldrar som kanske behöver det mest är de som visar sig minst. En tanke är att arrangera temakvällar där barnen får visa upp vad de arbetat med under terminen och där det är obligatorisk närvaro. Eleverna måste då ha med sig en vuxen under denna kväll. Detta löser inte den vardagliga problematiken med vad som ska göras eller vad elever ska ha med sig men det är ett sätt att öppna ögonen för föräldrar för vad deras barn håller på med på dagarna.
SvaraRaderaHåller med om det du skriver. kontakten med föräldrarna är jätteviktig och speciellt i de yngre åldrarna där tryggheten i skolan är en viktig del. Om barnen känner att föräldrar och lärare har en bra kontakt och att föräldrarna känner sig trygga med att lämna barnen i skolan tror jag att barnen automatiskt blir tryggare med läraren och skolverksamheten. jag kan också se att det kan bli svårt att ha samma nära kontakt med föräldrarna när barnen går i skolan till skillnad när de går på förskolan. Ett sätt som de flesta på lågstadiet kanske har är ju att uppmärksamma vad man jobbar med genom veckobrev. Där man skriver vad man jobbar med och vad man kommer jobba med framöver. Sedan kan jag tycka att det är viktigt även från föräldrarnas håll att de tar initiativ och visar att de är intresserade av hur det går för barnen i skolan
SvaraRaderaJag tänker att alla föräldrar vi möter har olika syn på hur mycket de vill vara delaktiga och hur mycket de vill vara med och påverka. Vissa föräldrar kanske inte har tid, eller intresse att vara speciellt insatt i skolarbetet (tyvärr) medan andra föräldrar lägger ner mycket tid och har ett stort intresse. Men som nämns i övriga kommentarer så finns det även föräldrar som är ”för delaktiga”. De är lätt att fånga de föräldrar som aktivt vill vara delaktiga i skolans verksamhet men frågan är om det går att få med de som varken har tid eller intresse för det.
SvaraRaderaJag tror att veckobrev/månadsbrev kan vara en bra idé, och min tanke är också att det är bäst i pappersform. Men om det är något extra viktigt bör man nog som lärare skicka ut ett mail också. Det är lätt att hitta en rutin om att eleverna har med sig ett pappar hem ex. Varje fredag men de där extrappprerna tappas gärna bort eller gklöms i väskan.
På min vfu-plats fick eleverna varje fredag skriva ”hembrev” där de skrev om vad de hade gjort i veckan. Detta tyckte jag var jättebra då föräldrar fick barnens syn på vad de tyckte vad viktigast och roligast.
Malin, Lidköping
Himla intressant diskussion! Och jag håller helt med er. Det är jättesvårt att få föräldrar delaktiga i barnens skola. Jag har haft flera längre vikariat inom åk 4-9 och under tiden jag är med eleverna i skolan lär jag känna dem väl. Däremot vet jag inte vilka föräldrarna är. Jag har inte ens ett ansikte på dem. När jag däremot vikarierat inom förskolan och åk F-3 får man precis som ni säger en närmare relation med föräldrarna då de lämnar och hämtar barnen och då talar med personalen. Att skicka ut veckobrev till föräldrarna är bra, och precis som Maria säger tror jag att det kan vara en bra idé att få vårdnadshavares underskrift då det lär barnen att ta ansvar och vårdnadshavarna får in en rutin på att läsa veckobreven. Jag tycker också att ett instagramkonto är en jättebra idé! Men - precis som ni säger - kan jag inte kräva av föräldrarna att de går in där och tittar..
SvaraRaderaPå skolan där jag arbetar har eleverna en agenda som de skriver in läxor och andra viktiga saker gällande skolan. Eleverna skriver själva i den på måndag morgon och läraren tittar så alla skrivit det de ska skriva. Agendan ska sedan med hem för påskrift. I agendan finns även plats för föräldrarna att skriva meddelanden om de så önskar. Första terminen i åk 4 tycker jag själv att eleverna har problem med att komma ihåg detta, men när det väl blivit en rutin fungerar det bra!
/Sandra Karlskoga
Instämmer i att det är en "himla intressant diskussion". Som Maria Bäckman skriver ovan, så har vi ju alltid ändan bak också och jag tycker denna diskussion illustrerar alla dilemman som uppstår i läraryrket. Om jag gör si blir det bra för vissa och det blir vissa vinster, gör jag så blir det andra vinster och bättre för andra. I allt detta måste vi som lärare ändå ta beslut som vi tror gynnar gruppen bäst och det är inte alltid enkelt. Ibland går det att göra på olika sätt för olika elever, men det är inte alltid det fungerar.
SvaraRaderaEn sak som jag reflekterar över när jag läst alla inlägg är just hur den elev känner sig som inte har föräldrar som varken orkar eller vill intressera sig. Med tanke på skolans kompensatoriska uppdrag tänker jag att det är viktigt att se till att eleven inte skuldbeläggs. Själv hörde jag till den grupp av lärare som hälsade på alla mina elever hemma. Tog betydligt mer tid än vad som rymdes i tjänsten och kan förmodligen inte rekommenderas, men var värt varenda minut att få se hemmen och träffa familjerna (inklusive alla udda husdjur såsom hönor, tjurkalvar och abborrar).
Jag tycker som du Ann-Britt att det är viktigt att vi inte glömmer bort de elever som av olika anledningar inte har föräldrar som kan eller vill engagera sig i skolan alls. Jag har ett sådant fall i klassen där jag arbetar idag där en elev bor ensam med sin mamma vilken har både en fysisk och en psykisk diagnos vilket gör att hon har svårt att upprätthålla en fungerande dialog med oss lärare. När vi bjuder in till föräldramöten eller obligatoriska redovisningskvällar kommer den här mamman aldrig med. Ibland kommer eleven själv och ibland har hen med sig sitt äldre syskon som flyttat hemifrån och som går sista året på gymnasiet. Eleven i fråga skulle verkligen behöva ett mycket större stöd hemifrån för att nå läroplanens alla mål för godkänt betyg i åk 6 och vi gör vad vi kan i form av extra läxhjälp mm men vi har svårt att fullt ut kompensera frånvaron av en förälder som stöttar och enligt min bedömning ges inte den här eleven riktigt samma förutsättningar för framtiden som en del av de andra eleverna. Visst skulle man vilja ha tiden att göra hembesök hos alla, jag tror att det skulle vara värt varenda minut men frågan är vart någonstans i schemat man skulle klämma in det? Mellan rättning av NP, lektionsplanering och uppföljning, dokumentation av diverse slag, mattelyft, a-lagsarbete mm... Det är verkligen ett dilemma som jag inte har någon hundraprocentigt bra lösning på.
RaderaDet var ett bra tips Ann-britt även om det tar tid.
RaderaJa detta är ju ett återkommande dilemma, hur når vi föräldrarna...
SvaraRaderaTill och börja med får man nog vara väldigt tydlig kring vad som är skolans ansvar och vad som är föräldrarnas.
De jag sett ge resultat är att man bjuder in föräldrarna till enskilda möten där man lär dem hur de digitala fungerar, hjälper dem installerar den kanal som skolan använder sig av på deras padda/tfn/dator (visst finns de som inte har något alls eller ens internet, de får individuella lösningar, tex. Pappersform, sms). Vi har märkt att föräldrarna ofta inte följer barnens verksamhet just pga av att de inte vet hur skolans digitala forum fungerar (trots upprepade infomöten i grupp), men om man konkret sitter med en och en istället för att skicka med ett instruktionspapper som dem ändå inte orkar läsa har vi fått väldigt många till att bli delaktiga i sina barns skolliv.
De våra skolor i kommunen använder sig av är ett verktyg som heter Schoolsoft – där precis allt sköts, de finns bitar som ”verksamhetslogg” där videos och bilder läggs in, meddelandefunktioner för individuella/grupp, alla IUP skrivs där, varenda läxa finns att hämta hem såväl för föräldrar som för elever (alla har eget inlogg), veckobrev, kommunal info – ja all kontakt sköts via denna sida, även sjukanmälan, skolkatalogen osv vilket gör att föräldrarna kommer i kontakt med verktyget – och genom att de finns som app kopplat med funktioner som gör att man får en notis när något händer går föräldrarna in och läser smidigt och enkelt via sin tfn, och de går även att ställa in så läraren kan begära att föräldrarna klickar i att dem läst så lärarens lätt ser vem som inte tagit del av informationen..
Visst har de tagit tid att få alla till ett individuellt möte, men de har gett resultat i förlängningen och nu är betydligt fler involverade i sina barn lärande. Även barnen vill visa vad dem gjort och ber sina föräldrar gå in och ta fram t.ex. verksamhetsloggen där dem lagt in en film från dagens NTA-lektion eller liknande vilket öka användandet.
Men som tidigare sagts av många här, alla når man inte, men via detta verktyg ser vi iaf lätt vilka vi måste kontakta på annat sätt då jag ser vilka som vart inne och läst.
Det som Denice skrev om Instagram-konto använde sig en förskola av i min närhet. Det var väldigt uppskattat utav föräldrarna för då fick de se mycket mera utav var deras barn gjorde för olika aktiviteter och övningar på dagarna. Men det kanske inte fungerar överallt eftersom att en del föräldrar inte vill att deras barn ska vara med på bild eller dylikt. Men en bra idé tycker jag !!
SvaraRaderaSen får man ju inte glömma bort eller döma de föräldrar som inte har möjligheten som ni säger i tidigare kommentarer att alla har inte samma tid att engagera sig lika mycket i skolan pga olika saker.
Jag instämmer med de tidigare kommentarstalarna, Therése. Mycket intressant diskussion om hur man kan göra föräldrarna mer delaktiga. Det är en oerhört viktig del för elevernas lärande tror jag och inte bara för att vi lärare måste följa läroplanen. Jag tror det var Vannerståhl som nämnde det i en av hennes böcker att det är viktigt att förmedla till föräldrarna vilka kunskapsmål deras barn jobbar efter. Men samtidigt finns det dilemman i det som Ann-Britt säger - att en del elever inte har föräldrar som vill eller orkar engagera sig.
SvaraRaderaOm jag som förälder ska uttrycka mig så blir man lätt översköljd av olika kunskapsmål med olika betygskriterier som ens barn ska uppfylla. De kan bli svåra att förstå som förälder om man inte har kunskap eller är insatt i ämnet. Jag har som förälder tyckt att det varit bra att mina barn fått läxor hem får då har jag fått inblick och kunskap om ämnet de håller på med och därmed lättare att förstå elevernas mål och kunskapskrav.
I min VFU-klass så skrev eleverna varje fredag i en logg-bok om veckan som gått. Eleverna skrev vad de gjort, tyckte var lätt, svårt, roligt osv. Läraren kommenterade vad eleverna skrev - feedback. Därefter skickades boken hem och även föräldrarna kommenterade. Jag tycker att det sättet av logg-boksförande fick många bra dimensioner. Dels en övning att uttrycka sina tankar och åsikter, återkoppling till lärarens undervisning samtidigt som även föräldrarna får en inblick i skolans arbete. I dagens moderna samhälle så kan ju detta loggboksförande ske via internet.
Mycket intressant diskussion, håller med! En fråga som jag får när jag läser är om man kan kräva obligatorisk närvaro av föräldrar vi något tillfälle? Någon som vet? Vad gör man i de fall de inte kommer ändå? Hjärtat skulle rasa i bitar om man stod där och såg sin elev alldeles själv medan de andra barnen har sina föräldrar på plats.
SvaraRaderaMan funderar ibland varför vissa föräldrar struntar i vad deras barn håller på med på dagarna. De kanske inte har det så lätt heller tänker jag. Vi vilket tillfälle kan man ta upp sådant, och ska man??
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDetta är något väldigt svårt. Jag tänker framför allt att en bidragande orsak till detta kan vara att grundskolan är obligatoriskt och därför finns det vårdnadshavare som är mer eller mindre delaktiga i sina barns skolgång. Jag tror det är viktigt att hitta en balans där vårdnadshavare får tillräcklig information om det viktiga som hänt eleven, utan att överväldiga dem med information. Om en elev har problematik är det viktigt att även ge positiv information om elevens utveckling, för att vårdnadshavarna ska se att det finns möjlighet till utveckling. Detta bidrar även till att vårdnadshavarna kan känna en stolthet över elevens prestationer. Generellt kan det även vara bra att se läxor som repetition och inte som ett tillfälle för nytt lärande. Eleven får lära sig HUR man gör något i klassrummet och kan, ibland med hjälp av vårdnadshavare, förfina och minnas, snarare än att vårdnadshavaren tvingas lära ut något som denne i värsta fall inte förstår/har kunskap om. Dessa typer av läxor ger inget lidande i en elevs fortsatta lärande men bjuder in vårdnadshavare för en delaktig skolgång.
SvaraRaderaHåller med om att det är lättare att ha kontakt med barnens föräldrar när barnen går på förskolan. Jag känner igen det själv, när man har en kille som går på förskola och en som går i ettan. Jag har mera kontakt med fröknarna på förskolan än på skolan. Från fröken i ettan har man kontaktbok och ett veckobrev, visst man har mobilnummer så man kan ringa om det är något man undrar över. Kan tycka som en annan som skrev att det hade varit roligt att veta mera vad de gjort under dagen, så sociala medier känns som ett modernt sätt att nå ut till en bred publik. Det är ju viktigt med ett bra samarbete med hemmen som ni skriver, så vad gör man när det inte fungerar?
SvaraRaderaDet är ju säker något man kommer möta på och det får man ta därefter och lösa på bästa sätt.
Som Katarina skrev när de gjorde loggbok på fredag till föräldrarna, tycker jag också låter som en bra ide, då får eleverna mera inflytande om vad de vill berätta för sina föräldrar. Det blir ju också ett sätt av bedömning för läraren för att se vad eleverna lärt sig.
Detta ämne är högst relevant och intressant för oss blivande lärare och även jag håller med övriga talare. Jag har själv barn på förskolan och jämför jag föräldrakontakten förskola-vfu´n så är kontakten minimal i skolan vilket är riktigt synd. Personligen uppskattar jag enormt stunderna jag kan prata med förskolepersonalen angående mina barn, vad de gjort, om det hänt något speciellt eller vad som för det ger ju mig som förälder in inblick i barnens liv och utveckling. Att missa den biten i skolåldern känns rent ut sagt hemskt. Att då använda instagram eller schoolsoft eller andra sociala medier känns högst relevent! Barn vill bli sedda och hörda- alltid, och det är så viktigt att vi tar den tiden att lyssna på dem. Att samla allt i en och samma plattform känns som det bästa alternativet då föräldrar slipper ha olika appar att ha koll på- allt finns smidigt på samma ställe och då låter ju onekligen schoolsoft som det bättre valet. Jag tror även på att bjuda in föräldrar i klassrummet på olika vis då det bidrar till elevens positiva utveckling - jag blir hörd! Sen som så många andra har påpekat så finns det alltid de föräldrar som av diverse anledningar helt enkelt inte engagerar sig och där kan jag tycka att ett faddersystem eller något liknande skulle kunna återinföras igen. Men även det kan vara svårt. Något vi alla verkar vara överens om är att mer lärarkontakt/feedback är önskvärt i skolan vilket jag ser positivt på för då kan vi göra något åt det när det är våran tur som färdigexaminerade lärare ;)
SvaraRaderaHåller med övriga att det här är en mycket intressant diskussion! Att öppna ett instagramkonto låter spännande och som något där föräldrarna aktivt kan vara med och se vad eleverna gör och även kunna ge feedback till läraren. På min VFU-plats hade de något liknande, de hade en öppen facebokksida där det las ut information till föräldrarna. Man skulle kanske kunna göra en privat facebook-sida i varje klass och bjuda in föräldrarna till den? Sen tror jag att en kontaktbok är väldigt bra, det är ett smidigt sätt att kommunicera utan att behöva försöka hitta en tid till att ses öga mot öga. Men håller med er övriga om att behövs mer tid för föräldrarkontakt i skolan. Ett tajt samarbete med skolan och föräldrarna tror jag gynnar elevernas kunskapsutveckling mycket!
SvaraRaderaSuperintressant diskussion det här! Jag upplevde själv att det var frustrerande som förälder att gå över från förskolans dagliga kommunikation och utförliga veckobrev baserade på den pedagogiska dokumentationen till förskoleklassen där vi fick ett månadsbrev med endast information av typen 'glöm inte regnkläderna', 'går till biblioteket'. Nu i åk 1 får vi återigen veckobrev och det är en enorm skillnad på vilka samtal vi kan föra med dottern (som också är en sådan som inte berättar självmant).
SvaraRaderaUnder min VFU diskuterade lärarna på mellanstadiet hur de skulle arbeta med Schoolsoft och det verkar vara ett smidigt verktyg ifall alla föräldrar känner sig bekväma med det. Att, som Jenny säger, verkligen vara säker på att alla förstår hur det fungerar är en stor hjälp. Jag tänker att ett annat sätt att öka chansen för att föräldrar ska läsa veckobrevet är att låta eleverna göra det i bloggform (skriva, ta foton och spela in i videor). Då blir säkert föräldrar i högre utsträckning påminda av eleverna i de fall de har bidragit.
Vilken bra diskussion! Håller med att kontakten med föräldrarna är jätteviktig. Som du skriver Anna så är hoppet från förskolan till skolan stort. Bara det med att få veckobrev/månadsbrev och på förskolan lämnar och hämtar du barnen på ett helt annat sätt än i skolan. Så lättare att skapa kontakt med föräldrar då du oftast träffar dem 2ggr/ dag. På min VFU använder det sig av en blogg som alla föräldrar kan se och vara delaktiga i. På bloggen läggs det ut bilder och text om vad som händer i skolan och vad som görs på lektionerna. De försökte iaf att blogga 2-3 ggr i veckan. Mycket uppskattat hos de flesta. Nästan alla har dator, ipad eller liknande med internet så en blogg är ett lätt och bra sätt anser jag att ge föräldrarna mera inblick i elevernas vardag.
SvaraRaderaMycket intressant ämne och viktigt, bra föräldrakontakt håller även jag med om skapar trygghet för barnen. Jag tror att det kan glömmas bort i en stressig vardag att verkligen ha en tät kontakt med föräldrarna och nästan "tvinga" dem att hänga med lite i sina barns skola. Vara noga med att bjuda in till att spendera några timmar i klassen, för ibland kan det kännas som att föräldrar tycker att de tränger sig på. På min VFU skola har de försökt med bokcirklar där föräldrar och barn läser samma böcker och diskuterar dessa vid några tillfällen, givetvis når man inte alla med sådana aktiviteter men de som deltog var väldigt positiva.
SvaraRaderaIntressant!
SvaraRaderaJag håller med citatet ovan, att vi lärare är beroende av både elever och vårdnadshavare.
Samtidigt är det en svår balansgång när det gäller information och återkoppling med vad som händer i skolan. Några föräldrar nöjer sig med ett veckobrev i pappersform. Andra föräldrar önskar personliga mail i slutet av varje vecka. Vissa föräldrar kräver nästan att läraren skriver in i ett skolsystem som t.ex. schoolsoft där föräldrarna får tillgång till betyg, uppföljning, närvaro och schema. Allt i ett. Vilket är svårt vid större klasser. Samtidigt kan vi säkert få in bra rutiner i planering/utförande där vi som lärare tar oss tiden att fylla i systemet.
Samtidigt är det svårt att tillgodose alla föräldrars olika behov då man ofta har stora elevgrupper, tiden hinner lixom inte till. Men självklart måste det finnas någon slags helhetslösning så att alla föräldrar kan ta del av informationen om vad som händer och sker i skolan.
Men jag personligen som både haft schoolsoft när jag gick på gymnasiet tycker att sådana system är superbra! Så det är något jag rekommenderar :)
Jag känner spontant att vi har ett samhälle som går ut på att man ska hinna allt och man ska vara perfekt. Detta gör att man lever i ett ständigt jäktande efter nästa check point, vilket kan medföra att föräldrar kanske släpper över ansvaret till skolan, och hoppas att det är tillräckligt. Många föräldrar är kanske tvärtom, väl pålästa och intresserade av hur skolans värld fungerar. Om föräldrarna tycker att skolan är viktig kommer de värderingarna smitta av sig på barnet och vise versa. Forskning har dessutom visat att hemförhållandena är en av de största faktorerna till utfallet för eleverna i skolan. Dagens mångfald av skolor och olika inriktningar samt valfrihetsreformen har gjort att man som förälder behöver värdera och reflektera över vilken undervisning man vill att barnen ska få. Det är då viktigt att skolan är tydlig i sin kommunikation med hemmen så att alla vet vad som gäller. Vems regler är viktigast, skolans, föräldrarnas, samhällets? Alla behöver en gemensam grund att stå på och ett nära samarbete för att uppnå önskade mål. Men som sagt hur gör man det?!
SvaraRadera