Efter att ha läst lyssnandets pedagogik så har jag fått en annan bild utav vad dokumentation är och vad det innebär. Tidigare har man inte förstått vikten av att dokumentera. Den uppfattning jag har haft om dokumentation är att det tar upp mycket av tiden man har. Detta är en uppfattning jag har fått genom att tala med aktiva lärare.
Efter att jag läst boken så ser jag på dokumentation från ett annat perspektiv. Där man kan använda sig utav dokumentationen mer i undervisningen. Att barnen får vara med och dokumentera gör dem delaktiga i undervisningen och de ser sin utvecklingsprocess på ett annat sätt. Det kräver mycket jobb av pedagogerna i denna typ av dokumentation men man får upp ögon på många saker som man annars inte ser. Min inställning till att dokumentera har blivit en positiv sak istället för att vara en negativ börda som måste göras.
Då boken riktar sig till förskolan är frågan om man kan föra över detta tänk till skolan?
Hej!
SvaraRaderaväldigt intressant att boken fick dig/er att ändra ditt/ert synsätt på dokumentation!
vi har inte hunnit läsa just lyssnandets pedagogik ännu i vår grupp så jag hade gärna läst lite om några exempel på hur dokumentationen kan ske i samverkan med eleverna.
precis som du/ni skriver så har man ofta uppfattningen o att dokumentation är tidkrävande, vilket det är men det kan också användas som ett verktyg i undervisningen. jag tror att om eleverna får vara mer delaktiga i dokumentationen så får de på så sett en återkoppling av arbetet och dess process. även tillfälle för eftertanke och reflektion kommer då vi gör en gemensam dokumentation med eleverna. vad jag märkte på vfu:n (åk 4) var att just eftertanke och reflektion kring sin egna arbetsinsats och kunskap var väldigt svårt. eleverna hade svårt att se om de hade lärt sig något och vad det var för något. t.ex när vi arbetade med återberättande texter fanns mallar att fylla i om du tyckte att du kunde använda verben i rätt form, berätta i kronologisk ordning osv. detta var väldigt svårt för eleverna, att använda detta sätt att arbeta. att eleverna själva får checka av vad de lärt sig och vad de behöver träna mer på är en slags dokumentation och den är viktig just för att lära sig att reflekterar kring sig själv och sin kunskap.
Sara Hedlund
Det är bra att få ytterligare ett perspektiv på varför vi dokumenterar och hur viktiga diskussionerna kring dokumentationen är. Egan reflektioner och att i efterhand se vad som gjorts, hur och varför och för vem. Viktigt att tänka att lära sig vad jag tänker att jag vill med dokumentationen och vad fokus ligger på just "denna" dokumentation.
SvaraRaderaNär det gäller "kråkprojektet" tycker jag det var bra att kunna visa på var eleverna startade och hur det blev och att de fick reflektera över vad de lärt. Jag tycker tanken att lyssna på vad eleverna vill definitivt kan föras över till skolan. Allt har en koppling till något annat.
Min första tanke när jag hör ordet dokumentation är att det ger en negativ klang vilket jag även tolkar som din uppfattning Marja. Tidsödande och byråkratiskt förknippar jag med dokumentation men boken ger detta ord en helt annan innebörd. Precis som du skriver kan eleverna själva få vara delaktiga i undervisningen genom dokumentation men jag tänker även på vad som stod i boken om att pedagogerna genom dokumentation av elevernas lek kan se var elevernas intressen ligger och anpassa undervisningen därefter. På samma sätt borde vi kunna arbeta i skolan genom att aktivt lyssna och ta intryck av elevernas åsikter i olika ämnen. Som en person i vår grupp förslog att i SO undervisningen om asagudar utgå från vad eleverna finner spännande att lära sig mer om. Vissa ämnen är naturligtvis lättare att arbeta utifrån detta tänk än andra. Oftast så tänker man nog att dokumentera är något vi gör under eller efter ett arbete sätter igång men här lyfter alltså författarna en annan aspekt och det är att dokumentationen talar om för oss vad vi kommer att jobba med framöver. Väldigt smart faktiskt och ganska självklart när man reflekterar över det. Tyckte även det var intressant att läsa om hur pedagogerna dokumenterade elevernas rörelser i rummet, var leker de och vad leker de med eller vad leker de inte med. Sedan anpassa lärmiljön därefter. Jag fick alltså precis som du en aha-upplevelse efter att ha läst boken.
SvaraRaderaÄven jag håller med er om att just dokumentation känns som något som enbart tar mycket tid från annat som behöver hinnas med, men att det är väldigt viktigt för mig som lärare i slutändan. Jag tror att det är ett bra sätt att låta eleverna vara delaktiga i det eftersom det då kan bli enklar för mig som lärare samt att eleverna får lära sig att ta mer ansvar. Det är genom eleverna som vi lärare ser om vår undervisning går fram och om det fungerar bra eller dåligt, och då kan det vara bra att få synpunkter även från eleverna hur de uppfattade uppgifterna som gjordes.
SvaraRaderaJag känner mig så tudelad när det gäller det här med dokumentation. De dokumentation som Ann pratar om är ju tänkt att föra lärandet framåt i en barngrupp medan den dokumentation vi mestadels gör i skolan är när vi kartlägger elevers kunskaper. Det som är mest intressant med Anns pedagogiska dokumentation är att den bygger på reflektion och det är något jag både kan och känner som ett måste att ta med mig till skolmiljön. Det är först när jag börjar reflektera över mig själv och elevernas gensvar som jag har möjlighet att förändra.
SvaraRaderaTror precis som ni säger att dokumentation är viktigt även för eleverna då de kan gå tillbaka och se vad de lärt men kanske även hur. Att skriva loggar kan vara en ide, om man har tid och möjlighet är fotograferande också en god idé. Jag tänker också att en gemensam klassblogg är något barnen tycker både är roligt att göra och rolig att läsa och visa upp.
Håller helt med dig om att man innan man läst boken haft känslan av att dokumentation tar tid och är ''något onödigt ont''. Givetvis tar dokumentationen tid, och jag har svårt att se att man som lärare kommer att ha tid att dokumentera allt sina elever gör. Däremot tror jag att om man börjar dokumentera, gör upp ett system som fungerar så underlättar detta i slutändan eftersom man då får en överblick av hur uppgifter gick, hur elever ligger till och så vidare. Jag tror verkligen att man kan lyfta eleverna genom att dokumentera och på så sätt se vad som är nästa steg.
SvaraRaderaHar precis suttit och läst några delar ur 'Lyssnandets pedagogik' och har inte läst just om dokumentation, men det följer ju genom hela boken verkar det som. Fick också en annan syn på dokumentation som du skrev i inlägget. Man har ute på skolor fått bilden av att dokumentation är så centrerat kring elever och att man för dokumentation som riktar sig till elevernas bedömningar. Men genom att ha läst bara några enstaka delar ur boken ser man vilken betydelse just dokumentationen har haft i så många olika sammanhang i författarnas arbetsvardag. Precis som du skriver Johanna så är det nog mycket reflektion denna typ av dokumentation bygger på, men som känns väldigt givande och viktig. På min vfu skola så hade min klass en gemensam blogg, dock var det nog bara lärarna som skrev, det hade varit intressant att ha en blogg där eleverna få vara mer delaktiga och skriva själva. Kanske i stuket som vi gör här, undrar hur dom skulle utvecklas då, i både skrivande och tänkande.
SvaraRaderaPrecis som många av er andra så har jag haft tanken att dokumentation anses vara jobbigt och en tidskrävande sak att göra men ju mer jag tänker på det desto klarare blir det att jag faktiskt redan använder mig mycket av dokumentation i mitt liv, inte på den nivå som pedagogerna i lyssnandets pedagogik men ändå. Jag skriver anteckningar för det mesta när jag lyssnar på föreläsningar, för att jag ska komma ihåg viktiga detaljer. Jag skriver anteckningar så fort jag pratar med någon myndighet ex, försäkringsbolag, datum om när och var saker har skett och ska ske och inte minst skriver jag dagbok, kanske inte varje dag men en sammanfattande text om veckan som har gått. Det jag vill komma fram till är att jag tror att dokumentation är en viktig del i att hänga med och komma ihåg små detaljer som man inte kanske tänkte på när man skrev dem men kanske senare vid ett annat tillfälle när man läser dem i efterhand och att det då kopplar till den där detaljen som man hade noterat. Att man dokumenterar detaljer utifrån det mål man har med sitt dokumenterande tror jag är viktigt och det nämnde de även i boken för annars blir det oerhörda mängder med dokumentation som kanske inte är till någon nytta alls.
SvaraRaderaOj, vilket intressant blogginlägg!
SvaraRaderaJag arbetade innan med de yngre barnen inom förskolan vilket jag tycker att boken ”Lyssnandets pedagogik” vänder sig till. Där använde vi av pedagogisk dokumentation. Från början var det som ett teckningsfack där barnen samlade teckningar som det var stolt över och kändes inte som att det egentligen var en pedagogisk dokumentation och inte heller så rolig. När vi sedan hade bestämt VAD, HUR och FÖR VEM dokumentationen gjordes blev det mycket roligare att titta i den och se utvecklingar som barnen gjort. Vi hade ett självporträtt från tre-års åldern och att de fick skriva sitt namn (lekskriva). Detta gjordes varje år och man kunde då följa barnets huvudfoting till en teckning på ett barn och att de från början kanske kunde skriva någon bokstav till att kunna skriva hela det egna namnet. En riktigt häftig utveckling som stärker barnets självkänsla. Klassbloggar är ett roligt sätt att sammanfatta veckan med eleverna och kan bli en repetition av vad man gjort och kan ses som en dokumentation av veckans lärande. Detta ger även eleverna möjlighet att titta flera gånger på vad de gjort men ger även föräldrarna en inblick i skolan och vad som görs och familjen kan samtala om skoldagen.
Instämmer med många av er andra att dokumentation har en negativ kopplingsklang till stelbent byråkrati. Har inte läst boken "Lyssnandets pedagogik" ännu, men onekligen verkar den intressant ur flera perspektiv. För att nämna ett så är utveckling ett område som fungerar och är lättare att hantera med smart och strukturerad dokumentation. Tror att det här är ett område som jag vill använda mig av i undervisningen för att synliggöra utveckling för eleverna i åk 4-6. Tittade på ett av de filmklipp som ligger för veckans uppgifter där en föreläsare från England berättar om tillvägagångssättet vid skrivning av Essäer. Eleverna skriver först ett utkast, får kamratfeedback, omarbetar till ett nytt utkast, får lärarfeedback för att till sist omarbeta och förbättra till ett slutgiltigt resultat av uppgiften. Där har eleven själv dokumenterat med sina utkast sin utveckling genom uppsatsskrivningen.
SvaraRaderaPrecis som för många av er andra så har dokumentation vara något som har haft en negativ klang och verkat jobbigt och nästan onödigt men efter att ha jobbat annorlunda med dokumentation under min VFU och efter ha läst "Lyssnandets Pedagogik" så har även min uppfattning ändrats. Nu är det nästan något som jag ser fram emot att göra då det kan hjälpa både mig och mina framtida elever att utvecklas. Genom att kontinuerligt dokumentera och observera så tror jag att klassens gemensamma arbete kan förbättrar. För att svara på din fråga så tror jag att väldigt mycket i boken går att överföra till våra framtida elever i F-3, man får nog arbeta om vissa av de moment och praktiska uppgifter som boken behandlar.
SvaraRaderaPå det sättet som dokumentation beskrivs i boken tycker jag är lysande. Visst, det kräver säkert en del tid i början men efter ett tag får man rutin och det blir en naturlig del i vardagen. Det är verkligen som Marja skriver ett jätte bra sätt för eleverna att tydligt få en bild över sin egen progression vilket jag även tror är ett bra sätt för att stärka elever självkänsla. Ex. Detta kunde jag i början av höstterminen och nu kan jag såhär mycket mer på vårterminen. Eleverna kan klart och tydligt se hur väl de faktiskt har lyckats. Dokumentation i ett sådant arbetsätt anser jag vara väldigt meningsfullt i stället för att bara dokumentera ”för att göra det”. Som dom även påpekar i boken används även dokumentationen för utvärdering, vilket också kan underlätta för planering av lektioner. Läraren ser vart fokus behövs läggas för varje enskild elev, vilket också är något som läroplanen tar upp. Att ” Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet” och att läraren ska ” ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande”. Det är ett väldigt värdefullt arbetsätt för att föra elevernas kunskaper framåt. Dessutom är det bra för läraren att dokumentera sin egen roll i verksamheten. Man måste alltid som lärare se till sig själv, vad gör jag, hur kan jag ändra mitt sätt att undervisa för att skapa de bästa förutsättningarna för att mina elever ska nå målen.
SvaraRaderaVisst var det skönt att höra om dokumentation från ett annat perspektiv, och visst är det som någon påpekat inte samma slags dokumentation som fått den negativa stämpeln. Jag har precis som dig funderat över om det verkligen går att tillämpa metoderna som beskrivs i boken även i skolan. Förmodligen är det aldrig det som är tanken med någon metod, meningen är nog att man ska ta lite av olika metoder och tillämpa dem i olika situationer. Det finns inget verktyg som passar för att lösa alla problem och läraryrket är dynamiskt som få. Det är spännande att tillsammans med alla här i utbildningen få ta del av varandras reflektioner! Dokumentation är aldrig i onödan eftersom man har reflekterat och ägnat t.ex. en händelse en extra tanke. Dessutom har man ett konkret material som man tillsammans med sina kollegor kan diskutera och sedan utvärdera. Med hjälp av dokumentation får man chansen att utvecklas i lärarlaget och tillsammans med eleverna. På samma sätt får vi blivande lärare chansen att utvecklas tillsammans och få upp ögonen för olika perspektiv på lärande.
SvaraRadera