I
Normkritiska perpektiv - i skolans likabehandlingsplan tar man upp den direkta och indirekta diskrimineringen. Den direkta diskrimineringen innebär att någon blir sämre behandlad jämfört med andra, medan den indirekta diskrimineringen innebär att någon blir sämre behandlad genom regler som kan verka neutralt men kan missgynna vissa individer. Diskrimineringssituationerna kan vara svåra att se, då man oftast har många andra barn att hålla koll på samtidigt som man har ganska mycket tidspress. Läraren är en förebild för eleverna. Därför är det viktigt att läraren är medveten om hur hen bemöter eleverna och skolpersonal. Desto tidigare man kan stoppa diskrimineringen, desto bättre är det. Jag tror att det är viktigt att få in skolans värdegrund i undervisningen så mycket som möjligt, för att få eleverna att förstå att man ska vara den man är och inte behöva bli trakasserad för sitt ursprung, sexualitet, etnicitet etc.
Det är viktigt att få alla elever att känna sig sedda. Frågan är hur man kan få alla elever att känna sig sedda? I Sverige ligger rekommendationen på ca 30 elever i en klass, men genomsnittligt ligger klasser runt 20 elever. Det är ganska många elever som vill bli sedda och hörda. Oftast går tiden åt dem som hörs mest i klassrummet, men det är minst lika viktigt att se de elever som är tysta.
När jag gick i låg- och mellanstadiet fick man alltid stå i led utanför klassrummet och vänta på läraren. När läraren öppnade dörren sa hon godmorgon och hälsade på varje elev i hand. Detta är ett sätt att uppmärksamma elever, både de som är tysta och de som hörs, någon gång under dagen. Det är sällan jag ser den rutinen när jag är ute och vikarierar. Idag hålls det oftast en samling på mattan, frågan är då känner sig alla elever sedda då? På vilka andra sätt kan vi uppmärksamma eleverna på?
Du skriver om att stoppa diskrimineringen och få in värdegrunden i undervisningen vilket jag också tror är bra men jag tror även vi behöver ta en diskussion om varför diskriminering sker. Att det är när man avviker från det som är normalt. Men vad är egentligen normalt? Och vem bestämmer vad som är normalt? Även om eleverna vi arbetar med inte är så gamla tror jag inte det är för tidigt att börja diskutera detta. Jag tror att eleverna har en massa åsikter om tex varför det endast kallas fotboll när herrar spelar men att det kallas damfotboll när tjejer spelar. Vi behöver få eleverna att reflektera och inte bara "köpa" allt som sägs. De behöver bli kritiska och det får vi som lärare hjälpa dem med. Jag fastnade för filmen om Freinetskolan som vi tittade på i veckan och deras arbete med sokratiska samtal. Här får verkligen eleverna komma till tals och det finns inga rätt eller fel utan man lyssnar till varandra, delar med sig av sina åsikter, argumenterar men eleverna lär sig även att omvärdera sina åsikter. Eleverna får komma till tals på lika villkor och blir uppmärksammade genom att dela med sig av sina åsikter.
SvaraRaderaDen morgonrutin du beskriver hade även jag när jag gick i skolan men för mig så förknippar jag denna rutin med ett klassrum där fokus låg på att sitta tyst, räcka upp handen och svara rätt på frågan. För mig är detta något negativt då jag så här i efterhand upplever att läraren satte reglerna och vi skulle se upp till hen. I din beskrivning så uppmärksammas eleverna vilket var en ny aspekt för mig. När jag tänker tillbaka på min praktik så reflekterade jag över hur den ena förskoleklassen hade detta som morgonrutin men då böjde sig fröken ner så hon var i nivå med barnen när hon hälsade vilket jag tolkar som ett mera jämställt förhållande mellan vuxen och barn än vad som var fallet när jag var barn.
Det är intressant hur det finns olika sätt att tolka de tillvägagångssätt vi väljer.
/Karin
Jag håller med om att det kan verka hopplöst att ge alla i klassen de behov de behöver. Det har däremot inte visat sig negativt för eleverna att ha stora klasser, den som däremot får negativa konsekvenser är läraren som behöver koncentrera sig mer. Många förknippar läraryrket med stress och det kan vara en av anledningarna, att det är svårt att ge allt man vill till alla elever. Man måste lära sig att man inte kan göra mer än sitt bästa och att man letar metoder som fungerar för gruppen man har just för tillfället. På min VFU gjorde min lärare också så att han tog i hand innan han lät eleverna gå in i klassrummet. Först tyckte jag det var lite gammaldags, men jag har reflekterat lite över det och tänker att det kan vara en bra metod om man vill. Jag håller med Karin om att det kan vara bra att gå ner på samma nivå som barnen eftersom det kan ses som att man jämställer sig med eleverna. Det kan också vara en bra metod för de barnen som är blyga att prata innan de går in i klassrummet för att avdramatisera hela grejen med att prata högt. De kommer förhoppningsvis våga prata mer eftersom de redan använt sin röst vid ett bekräftande tillfälle när de hälsade och tog läraren i hand.
SvaraRaderaJag tror också det är jätte viktigt att man arbetar mycket med värdegrunden och diskuterar mycket med varandra och att man gör det på ett varierat sätt! Sen att man inte bara gör det en gång utan att de sker med jämna mellanrum så eleverna inte hinner glömma. Men tror också på det Karin skriver att man kan diskutera om varför diskriminering sker men att man då pratar om situationer som eleverna kan relatera till.
SvaraRaderaTänkte direkt på att hälsa i hand när du skrev om hur man kan göra så alla elever känner sig sedda! För mig är det något positivt, jag har sett det på flera skolor och även i de klasser jag arbetat i och det funkar jätte bra och eleverna tycker det är väldigt bra. För mig är det då viktigt att man får ögonkontakt och säger godmorgon och att man gör denna rutin på alla elever så alla känner sig sedda någon gång under dagen. För vissa kan ett hej vara väldigt betydelsefullt.
Sen vet jag att på min VFU så tog min handledare vissa morgonsamlingar till att fråga alla något, då behövde det inte alltid vara något som handlade om dem utan kunde vara om vad som helst. Det var inget hon gjorde varje dag då det tog lite längre tid, men då fick eleverna också känna sig sedda och lyssnade på av både läraren och eleverna.
Värdegrundsarbete är något som måste prägla all undervisning. När man har en stund över lägg in extra samarbetets övningar, likaså kan man anpassa idrotten till att arbeta med värdegrunden. Man kan medveten som lärare välja böcker som tar upp mobbning, människors olikheter som högläsningsböcker och även ge tid till diskussion efteråt. Sen är det viktigt att man som lärare reflekterar över hur jag är, och mina värderingar för dessa kommer spegla av sig på mina elever.
SvaraRaderaPrecis som du säger är det svårt att se alla elever, det blir så lätt att de elever som hörs mest får mest uppmärksamhet. En sån sak som att stå i dörren och säga godmorgon till varje elev varje morgon gör att varje elev åtminstone blir sedd den lilla stunden. Även om man väljer att ha samling på mattan, kan man först ta i hand och säga godmorgon. Sen tror jag det är viktigt att reflektera över varje dag. Vilka elever gav jag mest uppmärksamhet idag? Vilka elever behöver jag ge lite extra imorgon? Givetvis måste man även se till elevernas dagsform, det kanske är en vecka då en elev inte mår så bra och därför behöver mer uppmärksamhet och då ska man givetvis finnas där.
Kan inte annat än instämma i de ni alla nämner... de är så viktigt att se alla elever, och har också sett och använt mig av detta "hälsa och se varandra i ögonen innan vi går in i klassrummet" vilket som Erika skriver ger alla åtminstone den lilla stunden av egen uppmärksamhet under dagen.
SvaraRaderaSe alla samtidigt och lika mycket är som ni skriver en omöjlig ekvation, men en medvetenhet kring vikten av "att se alla" tror jag är en betydande faktor och kan skapa reflektion kring vad jag som lärare konkret kan göra i mitt klassrum för att se alla - alla har vi olika tillvägagångsätt för att nå våra mål.
Håller med er om vad ni har sagt i tidigare inlägg, att värdegrunden måste hela tiden finnas med under dagarna och att hela tiden tänka på hur man agerar i klassrummet som lärare, så ingen känner sig diskriminerad på något sätt. Lättare sagt än gjort, jag vet, men något som behöver tränas på varje dag i skolan och alla blir vi bättre om vi blir mer medvetna om hur/vad vi gör! Eleverna ser och tar efter hur läraren gör så är vi en god förebild så tror jag att det har en stor betydelse för hur eleverna bemöter varandra.
SvaraRaderaPå min förra VFU plats så hälsade läraren i hand med alla eleverna på morgonen, tänkte inte då på att det kanske hörde till en vanesak som läraren gjort i alla år då hon närmade sig pensionsåldern!? Nu kan jag se tillbaka och tänka att det var något riktigt bra så alla blir sedda som ni sagt här tidigare! I den klassen jag var nu så gjorde de inte så, nästan så att jag saknade det.
Nu gick/sprang alla in i klassrummet och väntade på att läraren skulle få alla tysta istället för att eleverna lärde sig att sakta gå in i klassrummet efter de hälsat på läraren. Jag tycker att det är att rekommendera! En liten sak som kan betyda mycket för någon!
Något att fundera kring, hur/vad ska man annars göra under dagen så alla blir sedda? Tiden räcker ju inte alltid till..
Hej ! Sättet du beskriver där på slutet är ett bra, enkelt och effektivt sätt att bemöta eleverna på. Jag har själv varit med om det och det funkade riktigt bra. Speciellt om man har en "stökig" klass. Det är klart att det är svårt speciellt i dagens läge där många har diverse olika problem av varierande slag. Som man ofta bör ta extra hänsyn till. Däremot är jag inte benägen att hålla med om att det handlar om antalet elever. Utan mer på elevgruppen och hur du som pedagog beter dig och undervisar. Många gånger kan en klass med 32 känna sig mer sedda än en klass med 12. Tror det är avgörande med positivt förstärkning och att resonera mycket om någon elev beter sig illa. Sen är det ju som de brukar talas om avgörande med ett gott klassrumsklimat där alla respekterar varandra och känner att de ser sig sedda. Det är också väldigt tufft att inte hamna i den "fällan" att ägna mycket av sin tid åt de "stökiga" eleverna som stör. Men med den tydlig struktur, positivt förstärkning och ett gott klassrumsklimat och ett tydlig värdegrundsarbete så går det att se varje elev. Men det krävs rätt hårt arbete och att man prioriterar rätt vilket inte alltid är lätt.
SvaraRaderaJa, det är intressant hur man väljer att låta eleverna komma in i klassrummet. Jag tror också att det har stor betydelse hur man väljer att starta första lektionen på dagen. Min LLU startade och avslutade dagen med högläsning. Detta var uppskattat hos alla eleverna som under tiden kunde välja att bara sitta tyst eller färglägga mandalas.
SvaraRaderaJag tror också som Jonathan skriver att det är viktigt att lägga fokus från början på tydliga strukturer och att uppmärksamma det positiva uppförandet i klassrummet som senare bidrar till gott klassrumsklimat och god kamratanda.
Instämmer med flera av er hur man kan gå till väga och se sina elever, eller rättare sagt låta sina elever bli sedda. Precis som några av er i tråden tog även min LLU också sina elever i hand varje morgon. Jag använde mig av den metoden också, dels för att lära mig elevernas namn, men också för att ge varje elev ett första positivt bemötande från min sida varje morgon. Varje morgon hölls ett litet morgonsamtal och sedan högläsning. Den här korta interaktionen med eleverna gav så mycket, man får en möjlighet att kolla av vilken nivå som gäller för dagen. Sen tror jag att man inte kan se alla elever hela tiden varje dag, utan snarare att ett par elever varje dag blir sedda, tänker lite som Jenny där, en sorts strategi behövs arbetas upp där alla elever i klassen vart efter som varje vecka blir sedda för att inte missas.
SvaraRaderaOj, väldigt bra frågeställning. Att få alla elever att bli sedda är jätte svårt och något man dagligen tacklas med. Vi gör tappra försök med talpinnar samt att man gör en daglig utvärdering. Då sätter man 0, +, -. 0 betyder att man inte haft nnågon som helst kontakt med eleven och inte ens pratat med hen. + betyder att man haft en kontakt med eleven och att det var positivt. - betyder att man haft kontakt med eleven men att den vart negativ, exempelvis tillsägningar etc. Då får man en överblick. Målet är ju att inte ha en enda 0:a på sitt papper.
SvaraRaderaJag brukar även försöka gå runt i klassrummet och bekräfta eleverna, att jag ser dem och att de är viktiga, var och en utav dem. Men med dagens klasser som är så stora så kan det ibland bli svårt och jag kan känna mig enormt stressad vissa dagar då tiden inte räcker till. Det kan va så att vissa elever tagit alldeles för mkt plats negativ el positiv så att man inte hunnit med alla :-(